Kepler om sina egon, samarbetet och dolda talanger...

Äntligen får vi lyssna Lazarus – den sjunde boken i serien om Joona Linna-serien. Vet ni hur många böcker det blir i era respektive serier? 

Alexander: Det är inte bestämt än, men vi ser ett antal framför oss eftersom vi fortfarande tycker att det är så underbart att skriva dem. 
Alexandra: Ja, vi är själva fortfarande nyfikna på att se vad som ska hända med våra karaktärer Joona Linna och Saga Bauer.

Vad tycker ni - som tveklöst tillhör Sveriges deckarelit - är viktigt för att få till en riktigt bra deckare? 
Alexander: Vi jobbar jättemycket med själva deckarintrigen. Det måste verkligen vara en intrig som håller ihop, och så måste den ju såklart presenteras på ett bra sätt.
Alexandra: Och det måste vara riktigt spännande. Vi tänker alltid när vi ska börja med en ny bok att ”nu ska vi skriva världens mest spännande bok”.

Hur tänker ni kring skillnaderna mellan att skriva tillsammans eller ensam? 
Alexandra: Den avgörande skillnaden är ju samarbetet och att vi inte har den där ensamheten som man annars ofta har som författare. 
Alexander: Det blir väldigt kreativt när man får inspel och idéer från varandra hela tiden. Det gör att vi orkar jobba ännu fler timmar varje dag. Det blir aldrig ensamt och svårt. Det blir inget av det här med att gå ensam och grubbla utan vi pratar med varandra hela, hela tiden. Vi diskuterar och diskuterar och kommer fram till hur det ska vara. 

Om ni blir oense då? Hur löser ni det? 
Alexandra: Blir vi oense så är det ofta ett tecken på att något är fel på vår intrig. Då försöker vi hitta det som gnisslar och anledningen till att vi vill åt olika håll och sen ändrar vi på det.

Är ni sugna på att skriva en bok i en annan genre? Att skriva något helt annat? 
Alexandra: Hela vårt Kepler-projekt började egentligen med att vi skulle skriva en barnbok ihop. Men då hade vi inte hittat vår gemensamma röst och det gick inte alls bra. VI tyckte väldigt olika och kunde inte komma överens över huvud taget. Sen till slut lyckades vi släppa Alexanders och Alexandras egon och författarskap för att istället hitta en helt annan röst och en helt annan genre. Och där kom Kepler in. 
Alexander: Och Lars Keplers berättelser var ju just dessa vi skriver nu, så Kepler kommer nog inte skriva en barnbok. Men det är inte omöjligt att vi gör det tillsammans någon gång med en annan gemensam röst. 

Hur jobbar ni med omslagen till era böcker? 
Alexandra: Omslagen är jätteviktiga, de är en del av berättelsen så vi är alltid väldigt involverade. Alexander ritar alltid våra omslag. 
Alexander: Vi tänker på någon scen eller miljö från boken och sen sätter jag igång och ritar.

Har ni några författarförebilder som ni inspireras av? 
Alexandra: Jag säger Alexander. Jag tycker han kan skapa auktoritet och närvaro i en text som är jätteimponerade. 
Alexander: Det är svårt att tala om förebilder. Man kan självklart inspireras av andra böcker, men det viktigaste som författare är att skapa sin egen röst och ingång historierna. 
Alexandra: Joyes Carol Oates är också en författare som jag tycker alltid har något väldigt intressant i sina texter och som sätter igång mina tankar.

Har ni något boktips som ni vill rekommendera? 
Alexander: Jag har precis läst ut Lila Hibuskus av Chimamanda Ngozi Adichie och den tyckte jag var en fantastisk bok. 
Alexandra: Jag tyckte att Emma Clines Flickorna var en väldigt intressant bok.

Till sist, har ni några dolda talanger ni kan avslöja? 
Alexandra: Du Alexander är ju väldigt teknisk och du målar. 
Alexander: Ja, jag målar ibland och jag ägnade mig åt thaiboxning en gång i tiden. 
Alexandra: Jag har ingen aning om jag har någon dold talang… Jag älskar fotboll, fast det är ju ingen dold talang direkt.

Läs mer om boken här>>