Hej Mari Jungstedt!

Du har sagt att dina berättelser börjar med en bild. Hur fick du idén till Ett mörker mitt ibland oss?

Jag var på insamlingsgalan Hela Sverige skramlar 2015 i Globen där Hans Rosling pratade om flyktingströmmarna från Syrien. Han förklarade storleken på tragedin i Syrien genom att peka på oss som var i Globen. Alla vi fick illustrera Syriens befolkning på 24 miljoner. Så pekade han på de tre första raderna och sa ”Ni representerar de flyktingar som kommit till Sverige. Välkomna.” Det gav perspektiv på hur många som var på flykt och hur många som faktiskt hade kommit till Sverige.

Dina deckare utspelar sig på Gotland och Kanarieöarna. Vad är det med öar som får dig att vilja ta kål på folk på där?

Det är en speciell atmosfär på öar, eftersom de är som slutna rum. Både Gran Canaria och Gotland är ju också semesterparadis, där stämningen och karaktärerna förändras väldigt mycket mellan de olika säsongerna.

Du vill mer än att underhålla med dina deckare. Vad vill du berätta med Ett mörker mitt ibland oss?

Det finns flera parallellhistorier. Ett mörker mitt ibland oss handlar framför allt om vad som händer när vi behandlar varandra med misstänksamhet istället för förståelse och om den ökande rasismen i samhället.

Dina Knutas-deckare släpps alltid lagom till sommaren. Vad gör Ett mörker mitt ibland oss till perfekt semesterläsning?

Den utspelar sig på Gotland under seglingstävlingen Gotland runt och Almedalsveckan mitt i sommaren och det känns verkligen som att man är där. Läsarna brukar gilla mina böcker för att de har korta kapitel, är spännande och händelserika. Den här är ännu mer nervkittlande och det händer ännu mer. Du kommer inte kunna lägga den ifrån dig!

Du jobbade ju som journalist på Ekot och SVT innan du blev författare. Saknar du något från din tid som journalist?

Jag saknar samarbetet vid nyhetsdesken och kollegorna man träffar varje dag. Och pulsen och spänningen när vinjetten drar igång.

Författare hamnar alltid högt på listan över drömjobb. Vad tror du är människors största missuppfattning om författaryrket?

Många verkar tro att man går runt i nån sorts tjusig poncho med ett glas rödvin medan man väntar på inspiration. Men det stämmer inte alls för mig. Jag går upp halv sju och skriver och kämpar i 10-12 timmar. Det är slitigt och ensamt och jag håller på fruktansvärt länge med en bok. Det kräver ett enormt sittfläsk.

Vilka egenskaper gör dig till en bra författare?

En röd tråd i alla mina böcker är hur mycket barndomen påverkar oss senare i livet. Där tycker jag att jag har något att berätta, eftersom jag själv var utsatt som barn med föräldrar som bråkade och slogs. Som barn måste man bli sedd, man får inte lämnas därhän. Jag tror en bra egenskap är att jag har lätt för att leva mig in i andra personer; att lära mig tänka som dem och bry mig om dem. Genom journalistiken har jag fått med mig att få kontakt med människor, t ex när jag gör research. I Ett mörker mitt ibland oss lärde jag mig mycket om segling eftersom historien bl a kretsar kring Gotland runt.

Vilken bok som du har läst återkommer du till?

De blåaste ögonen av Toni Morrison och Ondskan av Jan Guillou. Båda handlar om utanförskap och utsatthet, som jag brinner för.