Camilla Grebe "Jag har ett nätverk av personer som jag tar hjälp av för att få detaljerna rätt"

Till att börja med: grattis till framgångarna med boken Husdjuret! Bästa kriminalroman 2017, vinnare av Glasnyckeln 2018 och nominerad till Årets Bok 2018. Hur laddar man om efter en så prisbelönt bok? Ger priserna i huvudsak pepp eller press?

Jag blir mest peppad. Jag tror att det är kombinationen av en riktigt spännande berättelse och samtidsskildring som fick läsare och kritiker att gilla boken och det var ju precis vad jag ville åstadkomma – så det gör mig väldigt glad! Men visst har jag prestationsångest, det har jag varje gång en ny bok ska möta läsarna för första gången!

Berätta kort om nya boken Dvalan (läs mer här>>)

Dvalan handlar om polisen Manfred Olsson, som utreder två brutala mord när hans väg korsar den 18-årige Samuels. Efter en misslyckad narkotikaaffär har Samuel flytt och funnit en fristad hos den sorgsna Rakel och hennes hjärnskadade son på en idyllisk ö i skärgården. Men det förflutna hinner ikapp Samuel och han ber sin mamma Pernilla om hjälp. För att kunna hjälpa sin son tvingas Pernilla ta lagen i egna händer. För vad gör man inte för att rädda sitt barn? Men under ytan i den vackra skärgårdsbyn ruvar någonting ondskefullt. Dvalan är en spännande berättelse om föräldraskap, om kärlek stark nog att övervinna mörkret och om den tid vi lever i – där ytan är allt som räknas.

Är författaryrket något du alltid drömt om, eller hur började skrivandet egentligen?

Jag började skriva först i trettioårsåldern, men jag har alltid haft ett stort intresse för böcker och för det kreativa. Innan jag skrev målade jag mycket, men efter att jag påbörjade min författarkarriär har jag inte rört vid penslarna. Första boken skrev jag tillsammans med min syster Åsa Träff. Jag hade jobbat en tid som vd för ljudboksförlaget StorySide, läst många manus och träffat massor av författare. Då började en längtan efter att skriva själv växa fram. Jag skrev första kapitlet på en bok och mejlade till: ”Skriv nästa kapitel!”. Som tur var gjorde hon som jag sa och på den vägen är det.

Du har över tio böcker på din meritlista nu. Hur gör du för att ständigt hitta ny inspiration och nya idéer till böckerna?

Inspirationen kommer ifrån alla möjliga håll – film, böcker, verkliga händelser. Mitt primära mål har alltid varit att skriva riktigt bra spänningsromaner. Sådana som man nästan inte kan lägga ifrån sig. Nu har jag hållit på ett tag och vill göra mer – jag vill skildra vår samtid. Förra boken, Husdjuret handlade mycket om främlingsfientlighet. Med Dvalan vill jag väcka en tanke kring hur vi lever idag och vart vi är på väg då ytan, framför allt i form av sociala medier, har blivit så centralt för oss att vi nästan har ersatt de vanliga, fysiska relationerna med våra mobiler och datorer.  Vi är ju verkligen på väg in i en ny tid. Det räcker med att titta på sina medpassagerare på bussen eller på tåget för att förstå det. Alla sitter med näsan i mobilen.

Hur ser en helt vanlig arbetsdag ut för dig?

Jag går upp vid sju, äter frukost och går ut med min hund. Sedan sätter jag mig vid datorn och skriver några timmar. Efter det äter jag lunch med någon vän eller kollega och tar en hundpromenad. Eftermiddagen ägnar jag åt att redigera manus eller att göra research. Jag har ett nätverk av personer – poliser, rättsläkare och andra experter ­– som jag tar hjälp av för att få detaljerna rätt.

Och vad gör du helst när du är ledig?

Umgås med min familj och mina vänner. Och så läser jag förstås jättemycket. Helst deckare och romaner.

Undersökningar visar att var fjärde svensk drömmer om att skriva en bok. Vad har du för tips och råd till dem?

Läs mycket. Läs bra och dåliga böcker och fundera på vad som gör dem just bra eller dåliga. Och så måste man förstås skriva. Det kan vara svårt att börja med en roman. Jag tycker att noveller är ett bra format för nybörjaren. Om du sedan är riktigt nöjd med en novell så kan den byggas ut till en hel bok. Och en sak till: säg för guds skull inte upp dig från ditt jobb! Det finns nästan inga författare som kan försörja sig på sitt skrivande. Själv hade jag två jobb i tio år innan jag helt kunde skriva på heltid.


Om du ska rekommendera en enda bok som alla borde läsa någon gång, vilken blir det?

Försoning av Ian McEwan eller Händelser vid vatten av Kerstin Ekman.

Och så slutligen några snabba frågor:  

Pappersbok vs. Ljudbok
Både och!
Hundöra vs. Vika hörnet
Vika hörnet!
Läsa i sängen vs. Läsa i soffan
Varför välja?
En bok i taget vs. Fler på gång samtidigt
Jag har alltid en bok på sängbordet och en i lurarna!
Inbundet vs. Pocket
Jag föredrar inbundet för att jag gillar det lite större formatet (och den lite större texten).

Tack, Camilla!