Anders de la motte: "Jag skriver de berättelserna som kommer till mig"

Anders de la Motte är före detta polis. För [geim] tilldelades han Svenska Deckarakademins pris för årets bästa debut 2010. Den inledde en trilogi, som har översatts till närmare trettio språk och blivit en stor framgång. Efter det har det blivit ett antal böcker till och vi är nu framme vid tredje och fristående delen i den s.k. Skåne-kvartetten – Vintereld.

Hur kommer det sig att du gick från att vara polis till att blir författare? 

Jag har alltid gillat att läsa väldigt mycket och min mamma är bibliotekarie så jag är uppvuxen med böcker mer eller mindre. Jag har nog alltid någonstans inners inne haft en dröm om att bli författare. Men det dröjde ganska länge innan jag vågade realisera den drömmen. Jag blev polis istället och sen säkerhetschef. Men någonstans där 2008 eller 2009 lyckades min fru dra den här drömmen ur mig och få mig att göra ett försök som så småningom utmynnade i [gejm] som kom 2010.

Vad saknar du mest från att ha ett vanligt” jobb?
Jag saknar nog nästan ingenting faktiskt. Jag har ju mitt drömjobb idag. Jag kan sakna några av mina arbetskamrater från den tiden, men det är allt.

Hur mycket i dina böcker är sanna historier och händelser från åren som polis?
Det är väl inte så mycket av grundidéerna som är sanna, däremot detaljerna försöker jag se till att de är korrekta. Framför allt när det handlar om polisen och polisutredningar. Jag vill att det i stor utsträckning som möjligt ska vara korrekt. Sen finns det en del småidéer och uppslag som jag plockat med mig från mina år som polis och säkerhetschef, men det väljer jag nog att behålla för mig själv vilka de är.

Berätta kort om nya boken Vintereld. (läs mer om boken här)
Den handlar om Laura som får ärva sin fasters gamla stugby i Skåne. En faste som hon inte haft kontakt med på över 30 år. Men hon åker ner dit för att ta hand om huset och dödstäda. I takt med att hon städar ut upptäcker hon saker både om sin egen barndom och om sin faster som hon inte kände till sen tidigare. Och framför allt upptäcker hon att den här branden hon var med om 1987 kanske inte alls gick till så som hon trodde den gick till…

Slutet på sommaren, Höstdåd och Vintereld. Vi gissar att det kommer en bok på temat våren sedan. Men efter det… har du redan en plan?

Haha! Vilken tuff fråga. Jag har precis släppt Vintereld och har som sagt en bok till kvar att skriva. Jag planerar Våroffer som nästa bok kommer heta. Och jag har väl kanske, kanske ett embryo till vad jag ska göra sen, men det är ganska långt kvar dit.

Till skillnad från många andra författare har du skrivit flera kortare serier, istället för en lång. Hur det sig?
Det beror nog mest på att jag är ganska otålig av mig och jag tycker det är väldigt roligt att skriva men jag vill prova lite nya grepp. Jag lär mig efter hand som jag jobbar och arbetar mycket ihop med redaktören för att testa massa olika grepp. Så det är därför jag byter grepp. Hela [gejm]-triologin  har ju en ganska annorlunda stil än MemoRandom och Ultimatum som är rätt så hårdkokta polisromaner. Och hela Skåne-kvartetten är ju lite långsammare i berättandet. Så det handlar nog mest om att jag är ganska otålig och hela tiden vill prova något nytt.

Är du sugen på att skriva något annat än spänning?
Ja, det skulle jag definitivt kunna vara. Jag skriver de berättelserna som kommer till mig och är som sagt intresserad av att lära mig och bli bättre hela tiden. Skåne-kvartetten ligger ju betydligt närmare en ”vanlig” skönlitterär roman än vad de tidigare har gjort så det är mycket möjligt att jag fortsätter att rör mig ditåt. Vi får se. J

Hur fortsätter du att få idéer och inspiration efter så många böcker?
Det där med inspiration och idéer är faktiskt en övningssak. Ju mer man övar på att fundera ut idéer på historier desto bättre blir man på det. Fantasi är också en övningssak. Så jag tycker faktiskt att det går lättare och lättare. Sen läser jag mycket böcker, tittar mycket på tv och film läser tidningar och plockar på mig saker. Så jag har en ganska rejäl mapp att plocka ur när det behövs.

Vilken av dina böcker tycker du själv är den bästa?
Standardsvaret är alltid ”den senaste” såklart. Men jag måste nog ändå säga att [gejm] ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom det var ju faktiskt min debut som gjorde allt detta möjligt. Jag hade ju ingen aning om att jag kunde bli författare på riktigt innan den. 

Tack, Anders!