Skepparen John Berndtsson ser ut över den blå kvällen där hav och himmel tycks mötas. Luften är ljummen och fylld av melankolisk längtan så som sensommarkvällar är, och den Skånska kusten böljar av gyllengul sand och hedens grönska. När båten lägger till i Flinthamn strosar John bort till det lilla hamnkaféet för att njuta av fredagskvällen. Servitrisen ser upp från disken när han kommer in, och ett ögonblick träffar hennes blick honom rakt i hjärtat. Lockarna i flickans mörkt kastanjeröda hår reflekteras i lysrörets hårda ljus och hon rör sig fritt och ledigt när hon ordnar med sitt. ”En riktig kvinna!”, tänker John. Men som de flesta fina varelser är hon nog kort mot sjöbusar som går i land för en helg, och John har haft sin beskärda del av sorger när det gäller kvinnor. Ändå kan han inte få henne ur tankarna, och när chansen ges är han modig nog att fråga ut henne på middag nästa kväll. Lördagsmorgonen gryr med solglitter på vågorna och Anita drar på sig baddräkten och springer ner till bryggan. Men någon är redan där. John ligger och flyter på rygg med slutna ögon – och i inget annat än sin egen hud! Anita drar efter andan. Johns kropp är vacker som en guds, och han väckte hennes känslor redan inne på kaféet igår. Men när han kom och kastade sten på hennes fönster i natt så tänkte hon att han är som alla andra män – de som tror att en ogift kvinna som har ett barn är lovligt byte. Hon ska nog visa honom! När han klättar upp för stegen sitter hon med bortvänd blick och låtsas inte se. Men hennes kallsinnighet varar inte länge. Det mjuka som skymtar fram ur Johns hårda och erfarna blick när han ser på henne väcker längtan, och när hon går tillbaka till huset efter sin simtur kan hon inte hejda sig själv. Sommarvinden tar tag i en lock av hennes hår samtidigt som hon vänder sig om och ropar: ”Du kanske också vill ha kaffe?” Det är så den börjar – berättelsen om John och Anita, eller Anna som hon egentligen heter – och den är full av ljuva stunder och hemska missförstånd. Av känslor som bubblar över och av känslor som hålls inne. Det är en roman att njuta av – såväl för författarens fantastiska människokännedom som för sinnligheten i naturbeskrivningarna och i de berömda älskogsscenerna.
Återställ