Finland har klätt sig i sin vackraste sommarskrud samma dag som taxiföraren Seppo Sorjonens får syn på en märklig gestalt stående i mitt på vägen i en förort till Helsingfors. Det är en äldre herre, klädd i grå kostym och med den oknutna slipsens flikar ystert vajande i den friska sommarvinden. Faktiskt så ystert att den än blåser upp i hans ansikte och hindrar fri sikt, än försöker slita sig loss och rymma över hans axel. Så upptagen är mannen av sina bestyr att han inte lägger märke till att det bildas en kö av bilar bakom honom. 68-åriga lantmäterirådet och före detta pansarsoldaten Taavetti Rytkönen försöker med fumliga fingrar knyta en proper slipsknut samtidigt som hans tankar befinner sig på helt annat håll. Han är under förflyttning – utan att veta vart. På den senaste tiden har Taavettis minne blivit alltmer opålitligt, och ofta händer det att han finner sig stående någonstans utan en aning om vem han är, var han bor eller vart han är på väg. En ganska obehaglig upplevelse allt som allt. Nu har han dessutom förlagt sin plånbok som innehåller legitimation och andra nyttiga ting. Men helt medellös är han inte: i kavajens innerficka ligger en tjock bunt med tusenlappar ombundna med ett gummiband. Var de kommer ifrån är lika oklart som resten av vår hjältes historia, men Taavetti har märkt att det bästa botemedlet mot minnesförlust är att röra på sig. Om han bara får ordning på den bråkiga slipsrackaren så ska han snart sätta fart och jaga ifatt sitt minne igen. Som förste man i bilkön börjar Seppo vid det här laget ana en viss otålighet bland sina medtrafikanter. I ett anfall av välvilja kliver han ur bilen och går fram till den äldre mannen som lättad låter honom knyta en snabb och prydlig knut. Utan vidare krusiduller sjunker Taavetti sedan bredbent ner i taxins baksäte och ber om att få bli körd dit vägen leder. ”Bara det går undan!” Så inleds en irrfärd utan like! Mellan de två vapendragarna växer snart en stark vänskap fram, och Seppo bestämmer sig för att stanna kvar hos sin nya kamrat tills denne återfunnit sitt minne och blivit tryggt återbördad till sitt hem. Men inget hindrar ju att de är med om lite äventyr först! Det inledande stoppet blir hotell Aulanko i Tavastehus, där Seppo telefonerar hem till sin käresta, den låghalta Irmeli Loikkanen, och meddelar att han blir borta några nätter. Föga anar han då att bekantskapen med Taavetti kommer att ta honom med på så skilda upptåg som nattligt nakenbad i en parkdam till allmän beskådan och livad tjurjakt i de österbottniska ödemarksskogarna. Allt ackompanjerat av berusande livslust. För livet må vara kort – men ack vad det kan LEVAS!
Återställ