”Klockan var halv nio på kvällen när de äntligen nådde fram till Timisoara, och det hade börjat mörkna. När han spanade ut genom bussfönstret fick han en påtaglig känsla av någonting fientligt. Någonting ruvande. Som om de kommit in på förbjudet territorium, och när han betraktade sina medresenärer kunde han konstatera att de verkade hysa samma känslor som han själv. Ingen hade några kommentarer till de dystra omgivningarna, var och en satt och tittade ut mot de nästan folktomma trottoarerna och de mörklagda husfasaderna utan att säga något. Nästan ingen gatubelysning var tänd, de enskilda smutsgula lyktor som ändå hängde och slängde i vindbyarna tycktes snarare suga åt sig mörkret än bekämpa det. Det regnade och Richard kände att där vilade en stämning av hotfullhet över hela staden.”  Samtalet kommer just som Eva Backman sträcker sig efter en bit gruyère i ICA:s ostdisk. Kriminalinspektör Gunnar Barbarotti berättar att han står i skogen utanför Kymlinge, vid stupet som i folkmun kallas Gåsastupan och anses vara en gammal ättestupa. Framför sig har han en död man. Troligtvis någon som trampat fel under en skogspromenad och sorgligt nog ramlat ner för stupet, tänker Eva – men när Barbarotti fortsätter får hon gåshud. För trettiofem år sedan hittades en annan kropp på precis samma plats … Och det blir inte mindre besynnerligt när vittnet – en äldre man vars hund fann den döda manskroppen – berättar för Barbarotti och Eva att han var med även förra gången någon dog vid Gåsastupan. Då var det en kvinna som föll och mannen minns att det var något konstigt med dödsfallet. Det var något kvinnan skrek. Något som lät som: Mööördare! Det gamla fallet öppnas – och snart står det klart att det finns en tydlig koppling mellan de båda döda. I början av 70-talet tillhörde de samma kompisgäng i lärdomsstaden Uppsala: Richard som studerade teologi i sin fars fotspår, Anna som mer eller mindre snubblade in i hans armar från ett demonstrationståg, den charmige ekonomistudenten Tomas Winckler och hans stora kärlek Gunilla, Tomas söta men känslokalla syster Maria och den besynnerlige Germund som bar på en mörk hemlighet. Ju mer Eva och Barbarotti gräver i det förflutna desto tydligare blir det att de forna vännerna döljer någonting. Någonting hände den sommaren då de gav sig ut på en resa i Östeuropa tillsammans. Någonting fasansfullt som märkte dem för livet. Någonting värt att döda för ..?
Återställ